CSI Crime Scene Investigation

Ett huvudklieri så här en blötsnöande lördag i november:

 

Är det skÃ¥llbadandet av alla skallar obducenterna hÃ¥ller pÃ¥ med, eller är det de klibbiga likdelarna i sopcontainern, eller är det dektektivÃ¥dran i oss som fascinerar och fängslar? Vad det än är sÃ¥ handlar det om ond brÃ¥d död, mord, likdelar, blod, slem, var och vÃ¥ld som uppenbarligen fascinerar miljoner tittare världen över och det är väl egentligen inget att slösa hjärnceller pÃ¥ att fundera ut varför det är sÃ¥ om det nu inte vore för att jag ändÃ¥ undrar. Kanske handlar det om en flykt frÃ¥n egna problem, man fÃ¥r distans till det egna och tänker att ”jag har det nog inte sÃ¥ pjÃ¥kigt i alla fall”, kanske handlar det om nÃ¥gon pervers fantasi som man fÃ¥r utlopp för, kanske handlar det om nyfikenhet, tristess, fylla ut tomrum, använda hjärnan, lista ut vem som mördade den neddrogade strippan pÃ¥ Club 51, förundras över manusförfattarens förmÃ¥ga att ständigt hitta den mest otänkbara mördaren, strippans hemliga flickväns pojkvän pÃ¥ andra sidan jordklotet runt hörnet. Adrenalinet flödar, kroppen fylls med spänning. Kanske används den som bantnings TV. För vem fixar att kvällsfika framför CSI? Inte jag. Jag antar att det finns lika mÃ¥nga anledningar som det finns människor som bänkar sig framför denna enorma tittarsuccé och jag kan väl bara svara för mig själv, varför jag varje mÃ¥ndag klockan 21.00 säckar ner framför dumburken och hoppas fÃ¥ se nÃ¥got riktigt likdelssmaskigt, jag vet faktiskt inte och om jag visste skulle jag inte tala om det:)

Ha en riktigt skön lördag och missa inte CSI på måndag klockan 21.00 Kanal 5.

Comments are closed.