I Like Ike fast han ä dö…

Nu har alla skrevat outhärdligt förenklat om Ike Turners arv till det vi idag kallar populärmusik. En runa av de jag har läst var bra och sen var den kilometerlång också!

Aftonbladet tog dock priset och kallade karln upphovsman till Proud Mary!

Men var ska jag börja? Dessvärre har jag ingen länk till den där fina avhandlingen men här kommer mina tankar dÃ¥ istället…

I början av femtitalet tjänade mannen redan storkovan och hade fin firmabil som A & R nÃ¥nting. Han sÃ¥g till att Ã¥tminstone tvÃ¥ av mina favorit sÃ¥ngare fick spela in (Howlin´Wolf, Tina Turner) Han lät, enligt egen utsago, Elvis gömma sig bakom sitt piano när en för ung Elvis var pÃ¥ ”lokal”, detta hävdade Ike att det var Elvis som hade pÃ¥mint honom om, han spelade fantastiskt gitarr pÃ¥ mÃ¥nga inspelningar. Egentligen var Ike pianist och är väl ”bättre” pÃ¥ det instrumentet men hans gitarrspel är personligare. Jag tappade hakan ordentligt när jag fick veta att iKe spelade en hel del av licksen pÃ¥ Otis Rush Cobra inspelningar. Vilket dÃ¥ Ã¥ andra sidan gjorde det mer begripligt att Otis senare skivor inte hade lika bra gitarrspel! Ike är en av de fÃ¥ som fÃ¥r en Fender Stratocaster att lÃ¥ta bra.

Sen det avtryck han har gjort i R`n´b världen med Tina är ju odiskutabelt. Han gjorde jävligt coola grejer med syntar tidigt bla. bla.

Ja han slog säkert Tina. Han var kokainist de brukar bli sÃ¥inihelvetes otrevliga. Som person var han kanske inte mycket, men han hade inga problem att spela in Tina syrras hatlÃ¥t  (Funkier than a mosquitos tweeter) om honom sÃ¥ nÃ¥n slags distans mÃ¥ste han ju ha haft…eller han kanske bara hörde en schysst lÃ¥t skitsamma att den dissade honom… men som musiker, producent, arrangör och lÃ¥tskrivare är han en av giganterna i n 1900talets populärmusik.

I Like Ike!

Ike and Tina

pEr

 

 

 

 

Comments are closed.