Jonas juni bästa!

The Pogues: Peace and love (album)

Tvångsmässigt nedsablad varenda gång den kommer på tal, senast av tidningen Sonics Markus Larsson. Å andra sidan är en musiktiding som lika tvångsmässigt vägrar skriva om Luke Haines inte värd att ta på allvar*. Peace and love är The Pogues andra mästerverk; en rå allra sista kollektiv kraftansträngning av ett sönderfallande band som aldrig riktigt skulle låta lika bra igen.

Amazing Blondel (grupp)

Den brittiska folkmusikens kanske mest udda konstilation. Det är fel att påstå att de låter mer traditionella än tex Fairport Convention, ty Amazing Blondel verkar via någon tidsmaskin ha landat i helt fel århundrande, men det är fullständigt, fullständigt fantastiska. Bara grejen med att de ser så sjukt obekväma ut av filmkameran får mig att älska dem än mer. De bara väntar på att tidsmaskinen ska ta dom tillbaka.

http://www.youtube.com/watch?v=H0pddQEVTzc

 

* Lennart Persson skrev också för tidningen Sonic och han är alltid värd att tas på allvar. Läs vad Misantropens Per Åhman skrev om honom här:

http://www.misantropen.com/blogg/?p=397

 

2 Responses to “Jonas juni bästa!”

  1. PÃ… skriver:

    vilket är pogues första mästerverk dÃ¥? Jag kan inte betämma mä. Peace and love är även enligt mig rätt bra inte alls sÃ¥ dÃ¥lig som sitt rykte… Men jag är ju inget stort Pogues fan heller iofs…

  2. Jonas Magnusson skriver:

    The Pogues andra skiva ”Rum Sodomy and the Lash” frÃ¥n 1985 är enligt mig deras första mästerverk. Den annars sÃ¥ hyllade ”If i should fall from grace with God” är visserligen bra den med, men lÃ¥ter i mina öron lite för duktig och polerad.