Archive for the ‘Jonas (JM)’ Category

Les Revenants

onsdag, februari 27th, 2013

Det verkar som att jag idag fÃ¥r mest musikaliska kickar av grupperna A place to bury strangers och Mogwai. De drabbar mig direkt och är ingen musik som ”växer” vid flertalet lyssningar, nÃ¥got jag upplever är ganska ovanligt nuförtiden. De hÃ¥ller kanske inte pÃ¥ samma sätt som exempelvis Richard Thompson gör i längden, men sÃ¥ länge de är sÃ¥ produktiva sÃ¥ spelar det mindre roll. FrÃ¥n ingenstans släppte Mogwai ett nytt album och jag upptäckte det av en ren slump pÃ¥ Spotify. Det är tydligen ett soundtrack till nÃ¥gon hyllad fransk tv-serie som jag förmodligen borde kolla in, men framförallt sÃ¥ är det precis som vanligt helt obeskrivligt bra… och direkt drabbande. Det är svÃ¥rt att begära mer.

Mogwai – Hungry Face

Mogwai – Portugal

Mogwai – Modern

Mogwai – Wizard Motor

The servants – small time

onsdag, december 26th, 2012

David Westlake nÃ¥gon? Nej jag tänkte väl det. De som idag av nÃ¥gon anledning halkar in pÃ¥ The Servants gör det pga. Luke Haines medverkan i bandet. Men hoppas man pÃ¥ gömda mästerverk och själva källan till The Auteurs sound sÃ¥ letar man förgäves. The Servants var helt och hÃ¥llet David Westlake, en ganska sorglig karaktär som konsekvent misslyckades genom hela ”karriären”. Jag har verkligen försökt tycka om hans försiktiga, smÃ¥falska och onödigt omständiga pop men har till slut fÃ¥tt ge upp. Den har helt enkelt inte varit värd det. Luke Haines har dock genom Ã¥ren fortsatt tala sig varm om honom och det är verkligen inte mÃ¥nga som Haines har nÃ¥got till övers för. Kanske gör han det av respekt för Westlakes i princip totala utanförskap, nÃ¥gon Haines delvis kan känna igen sig i, kanske gör han det endast för att provocera.
Jag visste ingenting om The Servants outgivna album ”Small time” frÃ¥n 1991, kände inte ens till dess existens. Att det 2012 ”äntligen” fick se dagens ljus kändes som en gigantisk icke-händelse, men Haines tjatade och tjatade. ”Small time” är enligt honom ett fantastiskt album. Jag blev med andra ord tvungen att ge David Westlake en allra sista chans. Och helt plötsligt lÃ¥ter han toppen. Det beror fortfarande inte pÃ¥ Haines medverkan eller pÃ¥ nÃ¥gra bortglömda mästerverk. David Westlakes försiktiga, smÃ¥falska och onödigt omständiga pop lÃ¥ter idag 100 % punk.

http://www.youtube.com/watch?v=Vo0-AYXyJY0

http://www.youtube.com/watch?v=KuB-GnKGVSM

http://www.youtube.com/watch?v=VTnlGZm8uqQ

November i toner

måndag, november 19th, 2012

Efter ett skrämmande långt uppehåll så tyckte jag det var dags att mjukstarta lite med en gammal hederlig bästalista:

Atoms For Peace – Default

Crystal Castles – Transgender

Ulf Lundell – Fula pojkar

Reeperbahn – Till: mitt liv

Gruff Rhys – Epynt

Philter – Prologue

Little Marbles – Vår destruktion

Wire – The 15th – 2006 Digital Remaster

Las palmas – Män på gränsen till nervsammanbrott

John Grant – Marz

… Och Ã¥rets album har ni här:

Murder By Death – Bitter Drink, Bitter Moon

 

Dead can dance – Anastasis

torsdag, augusti 16th, 2012

Dead can dance stor

Betyg: 6/10

Jag har tidigare skrivit i Misantropen om Dead can dance och deras totala avsaknad av humor. Det var fel av mig. Dead can dance saknar inte humor. De har ingenting med humor att göra överhuvudtaget så det finns ingenting att sakna. De har valt bort humorn och klassat den som simpel, frihetsberövande och banal. Gruppens mission är minsann inte att sitta och skratta eller att ens le. Dead can dance vill få oss att förstå att allt, precis ALLT är på blodigaste allvar, hela, hela tiden. Och allra helst ska den här missionen dränkas i lager på lager av smetig synt, så pass smetig att man faller i dvala innan man ens hinner stänga av stereon. Dead can dance vill få oss att förstå att hästar springer och att vinden susar i säven, att tiggaren har det jobbigt och att örnen flyger som bara en örn kan flyga, helst framfört så omständigt som möjligt på något påhittat språk. Bandet är dessutom fullständigt övertygande om att ALLA lyssnar, att alla VILL lyssna, ty i Dead can dance värld existerar bara Dead can dance och vad kan då vara viktigare? Endast de sitter inne med sanningen och vi ska vara evigt tacksamma att de ens vill berätta den för oss.

Jag har nog aldrig känt mig mer motiverad att släppa en fis.

…men även de som tar sig pÃ¥ alldeles för stort allvar, pÃ¥ alldeles fel sätt, hittar ibland rätt. Det händer inte ofta, men när det väl sker sÃ¥ är det smÃ¥tt överväldigande, en i det närmsta religiös upplevelse. I det här fallet sker det i en enda gÃ¥ng. Ã… andra sidan räckte det för att jag skulle inhandla min första Dead can dance skiva. LÃ¥ten heter ”Return of the She-king” (naturligtvis) och är sÃ¥ pompös och sÃ¥ vacker att den är helt omöjlig att motstÃ¥.

 

(om ni förundras över det höga betyget sÃ¥ är bÃ¥de ”Opium” och singeln ”Amnesia” helt ok lÃ¥tar och tillsammans med ovan nämnda ”Return of the She-king” sÃ¥ är vi redan där uppe i halva skivans speltid.)

 

vad gör luke haines just nu? #2

lördag, juli 14th, 2012

…blir refuserad!
http://bestfit.tumblr.com/post/26970393646/in-response-to-the-luke-haines-review

Och för nÃ¥gra veckor sedan dök den andra trailern upp för dokumentären som ingen kommer se förutom… ja, ni borde kunna det här nu.
http://www.youtube.com/watch?v=SgnH54GGjn4&feature=relmfu