Archive for the ‘Per (PÃ…)’ Category

Bra skit!

torsdag, december 29th, 2011

600full-diamanda-galas

Tjefen ville jag skulle skriva fem bästa listor om film, musik och sÃ¥ men jag har inte sett fem filmer gjorda i Ã¥r eller hört fem … ja va säg man nu? LÃ¥tsamlingar? I Ã¥r sÃ¥… Här kommer en allmän tio bästalista dÃ¥?

Ordningen är lite hipp som happ men:

1. Metylfenidat. Gör en obegriplig värld hanterbar.

2. Diamanda Galas i Uppsala. Fantastisk sångerska med total närvaro.

3. Louis C.K. Kärleksfullt hat? Hatfull kärlek?

4. Kraa i Skogsnäs. Båda gångerna. De blir bara bättre och bättre. Har lyckats behålla det positiva från förr men går ändå framåt!

5. D57 i Aalborg. Kanske inte så bra egentligen men med tanke på omständigheterna: Fantastiskt!

6. Porklash Shra Östersund. Hur bra det var lämnar jag upp till dem som var där att tycka men det var den typen av spelningar jag vill göra. Litet och trångt och oblyg publik!

7. Majas lÃ¥tar. Dogbreath har under Ã¥ret jobbat med Maja Lisa Lindman Nilssons lÃ¥tar och det har varit intressant och lärorikt. Uppenbarligen bara jag som gillar Birthday Party…

8. ISH teamet Sollefteå. Hjälp där den behövs.

9. Livskris. Dags att gå vidare? Vart? Men nu finns åtminstone lusten.

10. Relationer. Det enda som spelar roll på riktigt.

Se kanske en mer filosofisk lista än en uppräkning av kul konsumtion? Det behövde ni i så fall!

pEr

Lennart Persson

tisdag, maj 19th, 2009

Sveriges bästa musikrecensent är död. Ja jag kan säga bästa för Lennart hade en passion som ingen annan svensk kunde matcha. Han älskade musik pÃ¥ ett sätt som är fÃ¥ förunnat att älska… vad vi än pratar om.

Det är många skivor jag har köpt efter han hade skrivit om dem. Alltför många för att nämna några men vidden av musiken är från folkmusik till industriell rock. Nu senast mina nya favoriter Staff Benda Bilili kan jag ändå ta som ett exempel.

Ett av mina stoltaste ögonblick var när Lennart recenserade den hembrända versionen av Dogbreaths Taste It! i Expressen nyÃ¥rsafton 04. Det var den första recensionen i en svensk tidning om jag minns rätt och det av den som betydde mest. Oslagbart och mitt självförtroende som musiker växte ett par meter… Han hade inte ens fÃ¥tt CDn av oss utan lÃ¥nat den av en kompis!

Tack för det Lennart och vila i svänget…

Staff Benda Bilili

måndag, mars 30th, 2009

http://www.youtube.com/watch?v=JtVZhaZp6Ng !!!!!!!

Some New Kind Of Kick

torsdag, februari 5th, 2009

Det var tidigt 80 tal och i musikteveprogrammet Casablanca intervjuades ett par dryga killar om nån midnattsbio de hade startat i Stockholm och jag satt väl och gäspade när plötsligt: http://www.youtube.com/watch?v=iCQ4QLFl01g

Jag undrar hur jag sÃ¥g ut när jag väl förstod vad jag sÃ¥g? Stort gapandes? Upphetsad och äcklad samtidigt? Allt var fel/rätt! Rockabilly? Ingen bas? HÃ¥ret? Blicken? Spandexbrallerna nere pÃ¥ arslet? Tjejerna? Vad gör han med micken? Ivy sÃ¥g ut som hon var sÃ¥ less att hon ville gÃ¥ därifrÃ¥n. Den andra tjejen, vars namn jag nu inte kommer ihÃ¥g, ser ut som en skoltjej som har ”tuffat” till sig… Lux verkar snarast genomgÃ¥ en psykos. Nick Knox gör koncentrerat sitt jobb. Det fanns ingen Ã¥tervändo…

Ryktena om dem var fantastiska. MÃ¥nga dessutom mycket svÃ¥ra att tro pÃ¥ men enligt Mats Olsson sÃ¥ brukade Lux gÃ¥ av scenen runka lite sÃ¥ kuken skulle stÃ¥ i brallorna…Showbiz var alltså bara förnamnet… Jag kommer ihÃ¥g att pÃ¥ nÃ¥n idiotfrÃ¥ga frÃ¥n nÃ¥n journalist, som antagligen var ute efter nÃ¥t rockmytsimageaktigt, svarade Lux bara: – SÃ¥nt är det sÃ¥na som Rod Stewart som hÃ¥ller pÃ¥ med. De lät sig inte fÃ¥llas in sÃ¥ lätt.

Lennart Persson brukar skriva:

På åttiotalet var The Cramps det sista rockbandet i en tid när ingen heller ville veta av ett rockband. När ingen hade den blekaste aning om vad ett rockband är. Det var musik från människor som var utanför, och som sket fullständigt i om de skulle bli inbjudna eller ej i gemenskapen.

Amen.

Listan pÃ¥ band/musiker de pÃ¥verkat är löjligt stor sÃ¥ jag orkar inte ta den här men vad jag vet är att hade de inte varit för dem hade mitt 80 tal varit sÃ¥ mycket trÃ¥kigare…

IgÃ¥r dog Lux Interior 60 eller 62 Ã¥r gammal…uppgifterna gÃ¥r isär men skitsamma, det var visst ett medfött hjärtfel som tog ut sin rätt. Vila vilt Lux och tack för all inspiration!

Jag rekommenderar:

Off The Bone En mycket lyckad samling med bl.a. några klassiska singlar.

Stay Sick Här har de lugnat ner sig lite. Skaffat bassist! Men grejar det utmärkt!

Songs the Lord Thought Us och Psychedelic Jungle första och andra full-längdarna.

Smell Of Female Underskattad live frÃ¥n the Peppermint Lounge…

A Date With Elvis Första skivan med baspÃ¥lägg av Ivy och ”klassikern” Can Your Pussy Do The Dog?

I Like Ike fast han ä dö…

lördag, december 29th, 2007

Nu har alla skrevat outhärdligt förenklat om Ike Turners arv till det vi idag kallar populärmusik. En runa av de jag har läst var bra och sen var den kilometerlång också!

Aftonbladet tog dock priset och kallade karln upphovsman till Proud Mary!

Men var ska jag börja? Dessvärre har jag ingen länk till den där fina avhandlingen men här kommer mina tankar dÃ¥ istället…

I början av femtitalet tjänade mannen redan storkovan och hade fin firmabil som A & R nÃ¥nting. Han sÃ¥g till att Ã¥tminstone tvÃ¥ av mina favorit sÃ¥ngare fick spela in (Howlin´Wolf, Tina Turner) Han lät, enligt egen utsago, Elvis gömma sig bakom sitt piano när en för ung Elvis var pÃ¥ ”lokal”, detta hävdade Ike att det var Elvis som hade pÃ¥mint honom om, han spelade fantastiskt gitarr pÃ¥ mÃ¥nga inspelningar. Egentligen var Ike pianist och är väl ”bättre” pÃ¥ det instrumentet men hans gitarrspel är personligare. Jag tappade hakan ordentligt när jag fick veta att iKe spelade en hel del av licksen pÃ¥ Otis Rush Cobra inspelningar. Vilket dÃ¥ Ã¥ andra sidan gjorde det mer begripligt att Otis senare skivor inte hade lika bra gitarrspel! Ike är en av de fÃ¥ som fÃ¥r en Fender Stratocaster att lÃ¥ta bra.

Sen det avtryck han har gjort i R`n´b världen med Tina är ju odiskutabelt. Han gjorde jävligt coola grejer med syntar tidigt bla. bla.

Ja han slog säkert Tina. Han var kokainist de brukar bli sÃ¥inihelvetes otrevliga. Som person var han kanske inte mycket, men han hade inga problem att spela in Tina syrras hatlÃ¥t  (Funkier than a mosquitos tweeter) om honom sÃ¥ nÃ¥n slags distans mÃ¥ste han ju ha haft…eller han kanske bara hörde en schysst lÃ¥t skitsamma att den dissade honom… men som musiker, producent, arrangör och lÃ¥tskrivare är han en av giganterna i n 1900talets populärmusik.

I Like Ike!

Ike and Tina

pEr